Det vackraste livet är när någon lyssnar till Dig i gryningen. Då Dina fingrar flätar samman era ord till en bedjan att försöka förstå. Där varje ord lägger sig och rullar ned mjukt från höga berg Du inte visste levde. Orden kasar glada ned som i en alldeles len och blank skidbacke där nysnön ligger yrande glädjefull över. Tystnaden emellan är som andhämtningen genom bladens lövverk. Den liksom sirlar allt till klara tankar som röda stiger upp i gryningen. Det vackraste är närhet till förståelse av varandra. Här flyger fåglarna.
Det vackraste livet är när någon lyssnar till Dig i gryningen
Kärlek Posted on ons, oktober 24, 2007 13:38:42- Kommentarer(3) https://blogg.alja.se/?p=582
Comments are closed.
Det är inte så dumt om någon gör det i skymningen också…
Det vackraste kan vara att vända sig ett varv och känna efter vad som är vad. Att tyst reflektera, med känslans hjälp – och först därefter dra slutsatser. Att våga tro att djup respekt och tilltro – från båda hållen – rimligtvis inte bär i sig sin motsats.
Att tro på det ditt hjärta vet – oavsett vilka ord som flyger i luften – kan vara det vackraste, och det mest sanningsenliga.
(Men inte att förväxla med det du försöker ö v e r t y g a och manipulera ditt hjärta att känna).
”…närhet till förståelse av varandra.”
Det vackraste är när tilltro och tillit bär. När det inte bara är en chimär, eller önskan, utan något som genom strävan från båda hållen, blir och är verklighet.