Det Vackraste Livet

Så härligt att få rösta på det parti jag tror på. Så skönt att partiet finns som kan ge både kvinna och man något stort! Underbart att jag får vara med och arbeta för någon som vill arbeta för mig och mina vänner och mina kära! Tänk att vi lyckades ändå trots allt motstånd att fortsätta tanken! Tanken var så stor och god att känna! Den har jag arbetat för i många år. Och konkretionen av allt nu är livgivande! Tänk en dag att det som varit så olika och hållit oss ifrån varandra, skulle kunna börja gå bort. Så att vi förstår varandra mer. Är inte det ljuvligt? Att långsamt bygga en förståelse – en skön viktig jämlikhet! Så att vi kan leva gott med varandra!

Det är så skönt att tänka vackert. Gör det Du med! Sätt en fågel vid en fågel och en fjäril vid en myra. Sätt en ros vid en vildros. Sätt en sol på en ljus himmel. Sätt Ditt liv i en samling av träd och i en samling av varelser. Ge av Dig. Se på mig. Tänk vackert så blir Din själ Ditt jag upplyst, som ett enormt stort ljus som aldrig slocknar, som står vid ännu större ljus som aldrig aldrig slocknar. Tänk vackert det är så skönt! Se vackert med Dina egna ögon. Säg vackert och Du lyfter. Sedan kan Du aldrig mera sluta, för det är så skönt att låta anden flyga!!

Grattis fina Mamma på Mors Dag! Hoppas att Du tycker om den stora rosen James Galway jag sände till Dig. Den är så vackert rosa i sina blomkalkar och doftar så djupt och gott. Den är till Dig för Din vackra balkong som Du alltid får att blomma så stort. Ingen har sådana gröna fingrar som Du. Ingen är som Du. Hoppas att hela sommaren ska dofta rosor hos Dig!

Kanstanjeblommorna vippar så vackert. Nära står de varandra och viskar bullrigt. De bygger kronor vid varandra vid varandra bygger de kronor hela tiden. Så gungar de rofyllt från sida till sida. De gröna bladen bär upp varje bulliga blomspira. Som genomskinlig ljus ljus choklad, står blommorna starkt snett rakt uppåt. En kastanjeblomma är som en flod på väg uppåt. Kastanjeblomman vill röra himlen precis som jag. Den vill ge precis som jag, här där jag sitter innanför den genomskinliga fönsterrutan. Jag vill ge den. Och den vill jag ge till den goda vännen som finns i mina tankar. Här en kastanjeblomma! Här alla kastanjeblommor i sina klasar!

Det hördes ett stort fantastiskt brak när den stora åskan mullrade mig vaken vid 5-tiden. Det bunkade och bankade och mullrade långtifrån först, sedan helt nära. Jag kunde höra det som ett dovt brummlande. Ingenting kunde höras sedan. Det verkade vara helt tyst. Men det blev ändå mer och mer mullrande. Jag trodde att det skulle gå över snabbt men det blev bara mer och mer. Så tänkte jag på min unga pelargon som var ute ensam för första natten och min farmors rosenbräcka och förgätmigej utan en vit damastservett runt omkring sig för första gången. Jag tog ur alla sladdar ur väggen för datorn och telefonerna. Sedan lyssnade jag noga. Då kom hela mullrandet mycket mycket nära igen. Jag vandrade emellan fönsten: Till öster och norr och till söder. Och tillbaka. Till öster och norr och tillbaka! Vilka brak, och vilken åska som säkert har skapats från värmen igår! Regnet hällde ned som om det ville säga det sista. Det hällde och hällde ned som om det ville lugna till slut. 35 minuters enormt stora väder, gav mig till slut förutsättningarna för hela dagen. Jag gick runt huset i gryningen, och såg att allting var rätt! Denna dag som blev helt vacker som igår. Fast en helt annan vacker dag!

En ljuvlig dag i Ystad där ljuset var så nära det vi kallar himmelskt. Precis där det ljusa blåa havet sköljer in under himlens en aning ljust blåare ton. Med svaga tunna moln som liknar bläckfiskens skelett. Denna dag som översinnligt kunde sätta alla poeter och berättare i brand och alla trädgårdsmästare då tiden verkar vara inne för den verkliga sådden, den som kommer att öka tusenfalt innan ens skörden gives. Det var ett Du och det var ett jag med runda medvetanden som tryggt lekte i värmen. Jag såg på en parkbänk vid Dig att havet speglade sig in i ljuset vid Rådhuset. Inget sådant ljus hade vi upplevt förut. Sanslöst stod det klart att det här ljuset aldrig skall upprepas! Samma sak, lika översinnligt låg solen vid Ystad Salsjöbad där vi plockade stenar. Sedan köra hem till Österlen eftertänksamt, såsom någon kan göra vid tio gula rapsfält. Och mellan två av dem, som fanns på båda sidor någonstans emellan Övraby och vägen till Bollerup och Toarp. Vilka gula blommor som ska bli något! Vilken honungsdoft och vilken dag!

Jag minns så vackert från igår, på Borregården i Borrby! Söndagskaffe fick jag och en massa inspiration för mina blommor. Jag såg Dina så vackra pelargonior. De vita mycket höga, stora och de ljust soliga rosa. Så såg jag Dina fantastiska flitiga lisa mot trädgården. De såg ut att ha det sagolikt bra i Din hand. Att kunna bli så stora, hade de aldrig kunnat trott! De har det skönt det syns så tydligt. Det är Din gröna andning, Dina gröna fingrar som man sa förr, som gör det. Tack för Dina råd! Jag har redan börjat med att ge mina blommor mera jord och luft och vatten. Jag och de är mycket tacksamma för det! Så väntar vi nu bara på de rosagyllene fina pelargonierna.

Det fantastiska grågröna vällande havet, såg jag när jag gick på Sandhammarens strand. Det blåste precis lagom och jag gick ut till kanten av havet. Den var inte så hårt packad med sand. Det fanns en luftkudde under längst ned mot havet. Mina fotspår gick därför djupt ned i sanden. Jag stod stilla en stund och lät havet skölja sakta igen dem. Först var fyra fotspår borta, sedan kom tre till som blev borta. Mina fotspår syntes bara en kort stund sedan sköljde havet igen dem. Det var så vackert att se på: Livet som försöker förklara det allra djupaste vi har. Det är det jag äger nu, och det är kontinuiteten. Så plockade jag en liten bukett liljekonvaljer att få dofta på. Många fina stunder hade jag före jag fann min farmors vackra lilla glas i den alltid spännande och trevliga Antikaffären i centrum av Löderup.