En ljuvlig dag i Ystad där ljuset var så nära det vi kallar himmelskt. Precis där det ljusa blåa havet sköljer in under himlens en aning ljust blåare ton. Med svaga tunna moln som liknar bläckfiskens skelett. Denna dag som översinnligt kunde sätta alla poeter och berättare i brand och alla trädgårdsmästare då tiden verkar vara inne för den verkliga sådden, den som kommer att öka tusenfalt innan ens skörden gives. Det var ett Du och det var ett jag med runda medvetanden som tryggt lekte i värmen. Jag såg på en parkbänk vid Dig att havet speglade sig in i ljuset vid Rådhuset. Inget sådant ljus hade vi upplevt förut. Sanslöst stod det klart att det här ljuset aldrig skall upprepas! Samma sak, lika översinnligt låg solen vid Ystad Salsjöbad där vi plockade stenar. Sedan köra hem till Österlen eftertänksamt, såsom någon kan göra vid tio gula rapsfält. Och mellan två av dem, som fanns på båda sidor någonstans emellan Övraby och vägen till Bollerup och Toarp. Vilka gula blommor som ska bli något! Vilken honungsdoft och vilken dag!