Det fantastiska grågröna vällande havet, såg jag när jag gick på Sandhammarens strand. Det blåste precis lagom och jag gick ut till kanten av havet. Den var inte så hårt packad med sand. Det fanns en luftkudde under längst ned mot havet. Mina fotspår gick därför djupt ned i sanden. Jag stod stilla en stund och lät havet skölja sakta igen dem. Först var fyra fotspår borta, sedan kom tre till som blev borta. Mina fotspår syntes bara en kort stund sedan sköljde havet igen dem. Det var så vackert att se på: Livet som försöker förklara det allra djupaste vi har. Det är det jag äger nu, och det är kontinuiteten. Så plockade jag en liten bukett liljekonvaljer att få dofta på. Många fina stunder hade jag före jag fann min farmors vackra lilla glas i den alltid spännande och trevliga Antikaffären i centrum av Löderup.