Det Vackraste Livet

Det är idag som vi kan nå varandra! Kvinna och man! Det är idag flera sekler sedan, som Aristoteles tog emot sin systers tänkande i dikter. Hon kom till honom i trädgården på skolan, och läste dem för honom. Och han begrundade detta, som hon skrivit. Det var år 351 f. Kr. Så många sekler sedan det är. Och vi är fortfarande på väg. Platon, hans lärare, hade ända sedan 357 f. Kr. försökt att sammanföra sina kvinnliga privatelever, med de manliga som gick på hans skola. Men han tvingades att avstå, då rådsherrarna ännu inte skulle givit sitt fortsatta ekonomiska bifall och tillstånd. Och så nu! Nu har det kommit en helt ny tid, den som vi skapar!

Snön som töar bort är som vacker skulptur och den vänder sig om till betraktaren som står där förtroendefull. Den skiner i solen för den har kommit sig fri, från helheten förut har den haft sin grund i sitt snöblock, i sin väldiga snöhög. Men nu träder den fram och växer sig upp! Ingen någonsin kan hindra den, och den välver sig ut. Den vindar sig fram till gestaltning. Ingen gestalt är såsom snön – vit och så blixtsnabb. Ingen gestaltning av snön, är heller mer än ett ljussken – så klart och tydligt och stort. Den ger mig en föraning, om en framtid som kommer snart!

Det vackraste livet är att längta och arbeta för sommaren. Längta förbi den vackra vita snön och halkan som ännu kommer. Längta till framtiden om några veckor, som kommer att ge mig så stort. Jag längtar efter att gå ut, utan att halka. Att köra utan att halka. Att leva utan att ständigt fråga, vilket väder blir det idag? Den dagen kommer, då den varma vinden också kommer. Den dagen gör jag mig beredd nu för att få ta emot!

Känna igen sig är stort, när det också händer här mitt på dagen. Det är som att få se en blomma i den höga snön, som inte alls räds kylan eller storheten av snön. Jag kände igen mig i värmen som kom. Nu är jag säker på att tövädret är på väg, längst fram till mig. Om bara några dagar kommer små grässtrån fram!

Att vakna pigg på morgonen är skönt! Att vakna fint på morgonen och öppna dörren för dagen. Både den fysiska och mentala. Ute är det skir dimma och snön ligger och väntar på sin snö. Här inne arbetar min hjärna, den som har drömt hela natten. Jag arbetar. Jag ser på mina blommor då och då. Hibiskusen har två röda blommor och 16 knoppar som kommer. Tulpanerna papegoj står blodröda med gult krusat ljus i. Min Amaryllis som nyss gav mig en stängel och sju röda klockor, har nu börjat helt ny. En liten liten tipp från löken tittar fram i verkligheten. För att inte tala om lökarna med pärlhyacinter. Och krokusen som tyst ännu lindar in sig i sina egna blad.

Så skönt att höra mellan orden att människan är kanske inte skyldig för det som många forskare menar – att enbart hennes liv och handlingar har förändrat jordens klimat. Så skönt, att se emellan bilder att människan kanske inte har sådan kapacitet. Att naturen själv är den allra starkaste. Så skönt att äntligen få höra talas om, att en oberoende granskning av arbetsmetoderna på ipcc snart är på väg. I tre år, och mer, har människor gått på knä under oket ”skyldig” – Nu kanske hon får upprättelse! Så skönt att känna och så skönt att se!

Så skönt att bli förstådd. Så skönt att bli sedd av den Du vill bli sedd av. Så härligt! Livet är så stort, om vi ser det. Livet är djupt och härligt. Det kommer till oss om vi vill. Det kommer, om vi vill nå. Det är det djupaste av allt. Att vårda livet som är skönt, är nog det allra bästa. Vad vill vi få med vårt liv? Skapa det, som Du vill. Skapa en hög av vacker ved. Skapa Din text, som vi vill läsa. Skapa utifrån Dig själv! Så blir livet levande!

Poesin som lever är den som hörs i vardagen nära mig. Den ger mig styrka och tro. Den ger mig kraft att tänka. Den behövs i mitt liv. Att få höra mitt i SR P1 om ansjovis som simmar mot ljuset och om den glittrande gemenskapen, om gemenskapen i Ansjovisklubben som poeten och konstnären Bisse Thofelt berättade om. Det är så livfullt poetiskt – så att orden inom mig verkligen började leva. Ingen dag kan jag leva så vackert som idag, när jag har fått ta emot något så viktigt och stort som levande verklig poesi!