Månen går upp nu så strarkt över taket. Den är fullbordad i en fullödighet nyss uppstigen över en skorsten. Nyss vid en klarhet och runt omkring en dimma som bortträngts. Närmast en klarhet. Kan Du fatta, den är nästan helt rund och vilar på dyningar av ljusfyllda moln. Jag går och ser igen. Vilken måne som finns här på himlapällen! Var är Du på väg nu, himlamåne? I min värld. Bakom trädens grenar. Långt in i mitt liv?