Jag kan stå på min duschmatta och se hur bladen dalar i solen. Det är väl lyx! Jag kan höra och tänka att världen får fyra politiska poler, där diplomati just nu kommer närmare och närmare. Jag tror på en diplomatisk pluralism, där många fler får ställa sin fråga – och göra mer rätt i viktiga ting. Så fann jag i hyllan hos Olof Viktors min lärare och väns diktsamling Balans, som kom ut 1958. Hans genombrott. Där skriver han en genialisk mening i dikten ”Den blåa jakten” ur strofen III: ”Likgiltighet, lilla trämask!” Vilken skön mening om tiden. Och ändå är tiden fullt levande!