En fin novemberdag på Österlen. Mina rosor blommar. Minst 17 knoppar är det och tre slår snart ut. Hösten har visserligen kommit men då är rosorna ändå på gång. Dessa fina väntar stort på varje kronblad. Att få breda ut sig är som något som liknar en vårdag. Jag hör hur dessa ljuder och hör hur dessa kämpar och svänger stort. Detta regn som kommer idag har stora återverkningar. Det sväller mot rutan. Det sväller mot livet. Fortfarande har grenarna knoppar. Och knopparna väller sig ut precis som de vill!