Jag ser på Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Hon skriver så vackert. Och Bengt Lagerkvist regisserar så väl. Filmen är som en vacker sann saga som vi kan få så mycket av. Den ger oss tankar och många känslor. Hela tiden känsliga och livsviktiga – från början av adertonhundratalet då allt detta hände: Omvälvningar och stora kapitalbyten – naturkatastofer och sjukdomar. Kärlek och glädje – känslor och episoder där tänkandet och handlandet är stort: Hör här: ”Då vi först har det föreställande – subjektet – aa sedan har vi det föreställda aa – objektet. Aa Och till slut föreställningen som hör till bägge två” – medan vi ser en av kavaljererna spela på pianot som bara har låtsastangenter. Att få se en sådan film med så många skickliga skådespelare: Margaretha Krook, Thommy Berggren, Max von Sydow, Harriet Andersson, Christina Schollin, Reine Brynolfsson, Charlotta Larsson, Maria Hedborg och många många flera goda skådespelare är som det vackraste jag kan få.