Så skönt att få tala rakt och sant. Att få säga det jag menar och handla varmt efter det. Att äntligen bli förstådd. Så skönt det är, när jag förstår mitt eget liv. Så skönt att höra ädla röster tala om sitt eget liv. Så skönt jag hör vinden här utanför prassla i de nu gula nyponrosbuskarna. Om jag går till dörren hör jag dem sorla om sin morgondag: Att de faller av snart nu och spricker ut i den tidiga våren – så där ljusgröna som på mitt fotografi. Tiden är inte blank – den prasslar!