Vårlök igenom träden, att se dem där i nästan samma ljus som för mycket länge sedan, är det vackraste livet. De stod där så näpna och fyllda i gemensamma grupper. Det verkade som de samtalade nära varandra fullständigt säkra på varandras tillhörighet. Se själv får Du se. De utsrålar styrka. Som gula stjärnor liggande i gräset.