Att sitta med i Föreningen Partrederiet Klara Marie, på årsmötet i dag ibland alla som älskar henne och har part i henne, är det allra vackraste. Vill Du vara med? Gå in på http://www.klaramarie.se och läs vidare. Du är välkommen som medlem! Och det var roligt att höra kåseriet av någon som kan Skillinges skepp på sina fem fingrar. Där var ”Anna”, ”Karin”, ”Skåne” och så ”Anna Kristina” som Anders Andersson och 2 generationers söner med samma namn ägde. Och så, ”Esperanse” och ”Elin” som kåsörens farfars far ägde, och så ”Albana” en slup som sedan blev förbyggd till en skonare. Namnen kunde komma av önskningar, hopp, hustrur och familjer, och från djurnamn och helgon. Ibland kunde fartygen få namn efter barnen och ibland fick barnen namn efter fartygen. I en familj gick de ur och in i varandra som inspirationer av namn: Irma, Johan Hjalmar, Selma, Alma: Barn och fartyg om varandra.
Jag hörde hur skutorna blev ombyggda till båtar, med tändkula eller dieselmotorer – eller stannande ändå vid att heta skutor. Klara-Marie är en skuta och ett fartyg, ett skepp, som jag kallar henne och en riktig Bornholmsklippers, född 1884: En av de få som finns kvar. Hon är det vackraste i livet och min vän som nu är död, Terje, en av initiativtagarna till vår förening, han sitter i sin skeppshimmel och skådar ned. Säkert ställer han vid nu, att gamla skutor får segla mycket längre än de skulle ha gjort utan honom. Kom med i föreningen Du också, om Du vill. Det är härlig att vara här!
