Solen, solen Du som strålar skönt. Du vänder i vindarna emellan träden och markerna. Du värmer nu. Här är 13 grader i Din skugga. Du får himlen genomskinlig. Då visar himlen som en tavla flygplanens ränder för första gången på länge. Du får knopparna att skälva. Och själv, skälver jag som dem. Du genomströmmar atmosfären så skickligt genomskinligt. Du får mig att känna lätthet och styrka. Samtidigt. Du kan få mig att böja knä. Jag förstår den varelse, som känner Dig solen som älskar Dig för att Du är det vackraste i livet.