Tänk om jag hade gjort som de andra, sagt att jag var för ung för att få barn och att världen var för ond för att föda barn i. Då skulle jag inte haft några barn och inga barnbarn nu. O ve hur skulle jag då ha gjort när jag gråter under trädet. Min yngsta fann jag under en vildrosbuske. Himlen var exakt klarblå och de ljusa vildrosorna var helt utslagna. Hon är poet, socionom och blivande författare. Mitt mellanbarn fick jag i famnen direkt som om han tagit sats och hoppat till min famn. Han är forskare. Mitt första barn fick jag som i en dröm en sådan vacker verklighet, hon kom till mig och jag fattade det inte först att hon var min. Hon kluckade vackra ljud. Hon är musiker och musikvetare, och kan sjunga som en gudinna kan i den allra bästa känsla Du kan önska. Och så mitt första barnbarn kom till mig som en stor gåva som jag inte trodde jag skulle utväljas till. Hennes varma ögon och hennes snabba tänkande. Vad blir hon? Hoppas, det som hon är. Så mitt andra barnbarn fick jag som en stor gåva utöver gåvorna förut. Hennes finurliga kommentarer, hennes djupa sakta känsla. Vad kommer hon att arbeta med? Kanske med något som hon är. Tänk Dig, om jag hade tagit ansvar för min alldeles för unga ålder – så hade jag inte haft dem. För hur kan en ung hustru som varit gift ett år och nyss fyllt 20 år kunna ge det allra vackraste till dem hon älskar. Jo. Glöm inte att vi hela livet kan ge det igen till dem. Allting Du inte givit – kan Du giva senare hur långt fram i tiden som helst. Det är det som jag vill göra med min älskade, om jag finner någon som kommer till mig.