Det Vackraste Livet

En vacker morgon är det. Med dagg i gräset och solstrålar som böjer sig mjukt till blommornas kalkar. Pioner, rosor och salvia trivs här. Vatten behövde de – och jag gav det. Kronbladen från rosorna och pionerna ville bli samlade. Fåglarna hade målat golvet vitt – och jag tvättade det. Gräslökens blommor ville av. Så jag tog av dem. Hallonen har mognat och hänger längst med väggen som påminnelser. Varma och goda. Nu ska jag bara skriva. Efter en resa med konfirmation för mitt barnbarn och fin fest. Jag var hos mina närmaste. Det var så fint! Österlendagen ligger här ny.

Kärleken är det vackraste en människa kan skapa. Kärleken är nyfikenheten, kommunikationen, vänligheten, den öppna närheten i tid. Den är outgrundlig som porfyr och stark samtidigt som bräcklig. Den leder Dig till de gröna ängarna. Den leder Dig fram till allt skapat. Alla grässtrån är fulla av den. Alla knoppar, det som skall komma. Kärleken är när Du återigen höjer Ditt huvud och lyssnar. Den genomströmmar en varelse outgrundligt. Den får Dig att vilja tala. Den varma respekten söker den. Det varma levande som leker som en trygg vilde i Dig vid vattnet. I öppeheten kan kärleken bara leva, som en stadig oövervinnerlig farkost.

Duggregn på Sandhammaren. Härligt. Stranden är nu formad med hög kust och bredare sandstrand. Längst bort har blivit en liten sandbukt som rundar sig snirklande. Havets vatten är dimgrönt som min första egna bil. Det sköljer in med vita gäss på vågorna inför sommaren. Längst ut vid horisonten vilar ett blå ljus. Och linjen där lyser upp av ett violett och lila ljus. Jag har plockat liljekonvaljer. Liksom öppnade pärlor hänger de sprillande på stjälken. De gröna bladen skyddar dem. Vilken fin dag att fira!

Det finns oanade möjligheter utanför min sfär. Det finns gedigna möjligheter att växa. Ingenting går upp mot dem. Här vandrar solen över himlabanan. Tänk att bara se stjärnorna utanför ett hem. Vårens ljus är formidabelt. Det väcker varje vårknopp, det väcker varje stringens. Det väcker varje medveten tanke. Och varje medveten handling.
Så vacker i Din bana!

Så fint det är att köra fel. Uppför en grönskande allé där vägen böjer av och himmelens rymd just öppnar sig invid ett fantastiskt hemman. Där kvinnan stannar sin vackra farkost, en John Deere, gräsklipparens Rolls royce som är i helt sammanhang med den öppna rymden. Här har arkitekten 1771-1775 skapat en harmonisk oas med vackra hus och landskap byggda över mycket äldre lämningar. Så skönt att samtala med Dig, mitt i försommaren om det som låg nära. Lycka till med utställningarna! Och tack för samtalet i solen!

Bild: Till Dig idag.
foto A. S.

Vad skönt att känna och plötsligt förstå! Vad den grönskande våren är! Bladen slår ut. De är ljusbrungröna och fantastigt gröna. Inget går upp mot dem. De vindar i vinden. De drar igenom kronorna i vinden. Fullödigt bullar de sig upp. Gräset grönskar så starkt. Kastanjeknopparna väntar, och höjer sig som kungliga stänglar. Tjugo centimeter redan, öppnar de sig för de stora bladen som vänligt omhöljer dem. Våren! Din gröna vår.

Fåglarna har sina bestyr. De flyger runt runt för att visa varandra var den godaste maten är. Sädesärlan vippar på mitt sköna balkongräcke. Solen står i fullt vårljus. Den rör vid björkarnas grenar försiktigt så topparnas blad slår ut. Två ringduvor har spatserat tidigare lugnt fint på mitt balkongräcke. Frodiga med ränder på vingarna, ser de ut över ett landskap som blommar för fullt. Gullvivor, pingsliljor och gräs.

Efter en lång dag vid Sandhammaren och hos Hemma på Örum känner jag allt fint. Havet var blått för första gången i vår. Vågorna sköljde in till stranden som på försommaren. Åkrarna ligger färdigsådda. Några rapsblommor har börjat blomma. Det doftar skön vår lång väg.

Bild: En våg till stranden.
foto A. S.