Det Vackraste Livet

Jag ser en stjärna! Ser Du den? Jag ser en skymning! Ser Du den? Jag hör hur bilar åker vidare. Och ser hur himlen är så bullrigt grå nu! Vad skulle jag fråga något mera? Jag går ut på min balkong och känner livet åter. Nyss var den ljusgrå. Och nu är den mörkblågrå, en mörk ljus himmel som har blivit så. Nu ropar färgerna! Nu ropar glansen! Ingenting är mörkt ännu, fastän himlen stilla gråter. Jag vill inte veta mera – än att jorden ändå ger mitt hem, det jag så stort behöver för många dagar.

Det vackraste livet och fruktansvärdaste – är när verkligheten skakar i jorden! Jag låg stilla i fullt ljus nyss uppstigen kl 06.10 vid min stora brandgula stjärna som jag nyss tänt – och från min ljusa lampa närmast sängen. Ljusstaken i fönstret i köket, hade jag också tänt. Jag låg och tänkte lugnt och stilla: Så skönt det är här – Jag mår verkligen bra helt stilla här – … Sedan började sängen mullra direkt och förflytta sig fram och tillbaka från husets långsida till långsida – Den skakade, skallrade och vaggade. Jag såg hur taket rörde sig fram och tillbaka, vaggande. Huset vaggade tre gånger från långsida till långsida, fram och tillbaka framför mig. Det gav mig hela håret upprest – och det sprutade tårar ur mina ögon, utan att jag grät. En stark smäll hördes, eller två – Jag såg tavlorna lyfta från väggarna och hörde dem verkligen klappra från väggen – Och lyfta. Glaset i tavlorna och porslinet i och utanför skåpen skallrade. Brev och vykort och böcker ramlade ut 7 stycken ned på golvet från min översta bokhylla. En balsamflaska från duschen slängdes ut 1 meter från där den stod. Och ändå stod allting annat kvar där jag ställt det igår – fastän allting hade förflyttats. Jag gick runt vårt hus i gryningen och försökte se om det fanns några sprickor! Försök att dra ut en skedlåda ganska långt ut – och skaka den fram och tillbaka från sida till sida frekventerat i 13 sekunder, och så låt den sedan mullra tre gånger igen. Känn hur det skulle ha varit om Du hade varit mitt i den!

Jag har aldrig upplevt något mer avvikande, eller mer skrämmande, och ändå så verkligt! Jag fattar nu att jorden verkligen lever – Helt själv! Ett mycket, mycket stort liv! Jag glömde att säga, att min vän gav mig svar när jag ringde och min granne ropade till mig så skönt fastän jag skrämdes. Och min fina syster som idag fyller 60 år, och mina barn hörde mig tala!

Att få höra en fin röst från våra barns generation, det är det vackraste. Att få känna att deras värderingar växer ifrån oss – och att de är mycket bättre än våra. Det är så skönt. Vi har kämpat – och de går naturligt vidare – till det som är ännu mera sant. Tack för att jag fick höra Din röst idag Björn, på P1 SR. Du talar in i framtiden!

Att hugga vacker julgran. Det gjorde Du min vän, Dag Olof från Gervalds i Vamlingbo. Du skulle fylla 52 år idag om Du levde. Jag tänker stort på Dig och Din familj. Ingen kunde hitta granar som Du på sin egen mark. Ingen kunde hitta så gröna stora granar som Du. Ingen kunde vara så medvetet här som Du. Dina kunskaper fick växa men Ditt korta liv fick inte visa alla ljusen här. Glöm inte att jag aldrig glömmer allt Du gjorde. Jag såg det Du gjorde för Din familj. Jag såg Dina granar. Jag hoppas att Du har tusen gröna granar där Du är nu, med minst 18 levande ljus i var och en av dem, blossande inför morgondagen, den som alltid skapar.

Det finns inget vackrare än att förstå sig själv och andra. Ingendera går att glömma bort. Att förstå Dig själv, som helhet hela Du – allting Du som ingen kanske förstår mer än Du. Du värnar det. Det är så vackert. Du vågar det. Det är så viktigt. Och så, att det finns andra som har sina liv. Kanske nu också för Saab och Volvo. Tänk om andra får ge till alla oss. Tänk om andra – kusinerna Wallenberg – de som föddes samma år får möjlighet att hjälpa oss. Det var deras familjers känsla förr i tiden.

Jag har hur mycket tid som helst, det är underbart. Det är bara den 1 december idag och jag har bestämt alla julklapparna till de mina. Och den stora födelsedagspresenten till min fina stora syster. Ingen julmat skall jag själv laga i år. Inget julbröd. Det har jag redan i min frys. Det är så skönt – att för första gången vara fri från alla julplikter. Att få ha hur mycket tid som helst att leva i.

Å värme härliga värme Du har kommit. Med flera grader varmt. Med ljuvlig värme. Allting känns så skönt. Min hjärna kan tänka igen. Mitt hjärta har fått vingar – tack vare Dig värme – bara några grader. Jag kan snart se hela gräset och blommorna – de som är kvar. Jag kan se gruset – det ser så vackert grått ut. Jag kan känna dofterna av hoppet. Bladen doftar på markerna. Och jag kan känna det.

Det ligger snö som pudersocker på min balkong. Kallt drar det fast det ser ut som pudersocker på en brun chokladkaka. Det som ser ut så gott vill berätta om vintern som skall komma. Vintern på Österlen. Det är en skön vinter som nog kommer att yra snön upp några dagar då och då. Vad skall jag säga om detta mer än att jag tar emot det som skall komma. Jag vet att det är mycket långt till våren. Fast nu kan vi tända alla ljusen som nog värmer långt in till våren.