Att få sin son och sina barnbarn hem. Att få höra dem. Att få se dem. Att få krama dem. Att få ge dem. Att få springa på stranden med dem och höra vinden tjuta där ute bland de vita vågorna. Att få göra middagar med dem. Smaka på ”grönsaksaladåben”. Smaka på goda fileer stekta i smör. Ta emot vackra teckningar av dem. Samtala länge. Se det röda skärpet som skapades med fina händers handvirkning. Det finns här nu. Så jag saknar dem.