Jag ser en stjärna! Ser Du den? Jag ser en skymning! Ser Du den? Jag hör hur bilar åker vidare. Och ser hur himlen är så bullrigt grå nu! Vad skulle jag fråga något mera? Jag går ut på min balkong och känner livet åter. Nyss var den ljusgrå. Och nu är den mörkblågrå, en mörk ljus himmel som har blivit så. Nu ropar färgerna! Nu ropar glansen! Ingenting är mörkt ännu, fastän himlen stilla gråter. Jag vill inte veta mera – än att jorden ändå ger mitt hem, det jag så stort behöver för många dagar.