Det Vackraste Livet

Så många människor som finns som arbetar för framtiden. Så många som finns som verkligen ger allt. Alla dessa vill verkligen ge allt. Det kommer ur alla dessa nydaningar. Ur alla dessa nya framkomliga vägar. Vad skulle Du säga om någon frågade efter alla Dina stora tänkta planer? Skulle Du vilja ge allting detta? Verkligen skulle Du kanske våga säga litet av allting Du tänkte och kände? En människa är en stor utmaning. En enda människa vill leva så stort. En enda människa är i naturens största närhet! Vilket liv lever vi, frågar många!

Framtiden har kommit, det hörs i partiledardebatten. 70-talister och 80-talister har äntligen kommit fram. Och någon 60-talist. Det hörs riktigt bra att de andra lyssnar på ett helt nytt sätt för första gången. ”Minska klasstorlekarna!” ”Man måste vilja något!” Flera bra idéer kommer äntligen fram. Det är en fröjd att få höra. Äntligen har den riktiga oppositionen börjat våga visa sina handlingskraftiga intentioner. Ett samhälle som omfattar många fler! Ett samhälle för landsbygden och naturen. Visst blir skolan bättre om det kommer resurser för fler personal. Visst blir äldrevården bättre om det kommer resurser för fler personal. Visst blir landsbygden bättre om vi satsar mer resurser på naturen. Framtiden har äntligen kommit här, för en bättre politik som innefattar fler och mer. Ett riktigt vackert omstruktureringsarbete har börjat!

Det snöar så vackert. Lagom precis snett från höger till vänster. Stora flingor faller skönt lagom ned. Inte alls kallt är det. Och flingorna lägger sig ned på sin bädd. Samlade är de till en fantastisk verklighet. En verklighet som naturen skapar. Klimatet i naturen är just nu så fint rätt. Tunnare och tunnare singlar snöflingorna ned som en snödans nära precis bredvid varandra. Så tunna är de nu, att vinden blåser dem sakta åt olika håll.

Jag har två sidor. Jag älskar att få hjälpa till. Jag tycker mycket om att få hjälpa till när det behövs. Jag älskar att få hjälpa någon som behöver det stort. Att få hjälpa till är någonting som jag önskar och lever för. Att bara få ge utan alla gränser bara så i frihet är så skönt. Utan alla gränser som sättes. Bara endast så i full frihet. Så min andra sida är tillsammans som fullkomligheten. Att få tänka på mig själv. Att bara få tänka på mitt liv, mitt arbete och planera det. Att få tänka och arbeta för mina närmaste. Att få fullkomligt rakt det som jag behöver. Dessa båda sidor är så stora och riktigt lika goda. Här nu mitt i kvällen då jag bakar goda rågsiktsbröd.

Ut i Världen åker vi alla! Fulla av rättmätigt hopp. Fulla med intentioner att konkretisera vårt liv och det som är skönt och varmt i vår tid. Ingen kommer att försöka stoppa oss. Och om det skulle hända en stund, är det bara att fint visa dem förbi, gott och naturligt tills det går vår väg. Vilken tillit jag känner! Detta nya år! Där kan vi som vill arbeta gott och skapa det som kallas med två otroliga ord, ”förverkliga oss”. Tack för att ni kom hem till julen och Nyåret! Tack för alla julklappar och presenter! Mina Fina! Allt gott önskar jag Er stort, för det innerliga i det nya året!

Farmor jag stryker Dina dukar och handdukar nu. Jag älskar de tre röda ränderna. En smal, en större och en smal som Du vävt fint. Tänk att Du har vävt dem – Varje tråd som jag vill stryka. Jag stryker mammas dukar också, dem hon broderat vackert efter eget designat mönster. En tomte som sträcker ut sin gröna hand och arm med järneksblad runt och röda och gula frukter ifrån dem. Så mitt på det allra vitaste, springer nobelt Amaryllisar upp sina vigt formade blad. Skönt att få se dem igen. Otroligt att jag just nu får finnas i allting detta. Mitt i här! Så många sköna känslor jag får!

En sådan strand mitt på dagen. Den var vacker som en dag. Vacker som något heligt. Vacker, väntande och stark. Det blåa gröna havet vällde in som dånande famntag. Stranden var där med halv sand och halv snö. Och mitt på stranden två människor som möttes. Himlen drev och löste upp sig i en lätthet. Och havet svarade med drivande mening, som en skrivande text genom vattnet. En sådan strand finns alltid. Den som upplevt den kommer aldrig dö. Den som upplevt den kommer alltid leva. På en sådan strand.

Snön gnistrar här, fastän solen inte skiner. Snön ligger bubblig över alla ytor ute. Över alla grenar. Över sommarbordet. Över rosorna som värms. Över orden här som skrivs. En ny tid har börjat. Jag känner den. Med arbete. Med fullödighet.