Den andra vackra dagen snöar stilla med stora tunna snöflingor som singlar sakta ned i trädgården. Åt höger. Och lite hipp som happ. Jag är ensam här. Men det är skönt ändå. Himlen är riktigt genomskinlig, lyser nästan igenom sig själv till mig. Det är inte kallt, bara 0 grader som en början, eller som ett slut snart i mars. Grenarna på träden, lyssnar till flingornas nästan tysta fall. Och jag lyssnar noga med som de. Det är det allra vackraste försiktigaste fall jag lyssnat till.