Det Vackraste Livet

Naturen är så sagolikt vacker. Och efter den disparata åskan i natt kom regnet igen. Det öste ned medan blixtarna kom helt olika. De uppfyllde rummen. Talade om allting som är helt olika. Nu finns bara spåren efter dem här. Fortfarande är plantorna här blöta. Vilken ny dag det kommer. Vilka nya tankar som fortsätter tänkandet. Och all denna kunskap. Så skönt att få känna den.

Mina fina. Vilka fina vyer vi fick. Tack för att ni kom hem!

Bild: Vy från Kåsebergaåsen före regnet.
foto A. S.

Min fina yngsta, nu är Du på väg ut till Ditt eget. Så roligt att Du kom hem!

Bild: Lördagsfrukostväntan.
foto A. S.

Grattis på födelsedagen fina stora barn! Vad fint att Du kom hem!

Min fina
foto A. S.

Nu har jag somrat min Globe Theatrebalkong. Jag har lagt ny vit duk från 1800-talet. Tvättat och vattnat varenda liten kruka. Flyttat varenda liten planta som väntar att få komma upp, och varenda liten sten. Låtit blåsten torka varenda torkning. Och vattnat och vattnat mera. Också över de rika tjocka plankorna. Det är örter, bär, träd, baljväxter, potatis och citron. Med denna morgonvattning i solen kan nu äntligen sommaren få komma. Till mig och Er och De mina fina.

Jag har varit på födelsedagskalas idag på Hasse och Tages museicafé. Min vän fyllde 143 år: Marcel Proust. Han är straxt 100 år äldre än min äldsta. Det var litteraturvetaren Susanna Widlund som läste högt ur det fantastiskt äkta verket: På spaning efter den tid som flytt. Ett fascinerande textverk på ca 3 000 sidor. Hon läste början och slutet i pocketupplagan. Och så den där Proust berättar om lindblomsteet och madeleinekakan; hur Du ryste. Och då ryste jag. Vi fick madeleinekakor bakade med mycket citron. Racine och Mallarmé hördes lyssna här i Proust vindlingar, i dessa meningarna som jag också fick läsa högt ur boken: I skuggan av unga flickor i blom (översättning: Gunnel Vallquist, 1965), som handlar om Gilberte fast jag inte kunde finna den första beskrivningen han skapat av henne. Tack Susanna idag! Och tack Anne, som jag mötte vid bordet, som tjänat skribent 30 år på Helsingborgs Dagblad. En av de få. Grattis Marcel! Du var där.

Marcel Proust
född den 10 juli 1871,
som lever fortfarande i
sina texter.

Det finns en känsla som en annan människa behöver vara i. Vi andra behöver inte göra något. Det behöver bara pågå. Och vi behöver vänta utan att egentligen vänta. Vi behöver endast respektera all denna känsla, all denna tid det tar. Långa långa grönskande lianer är bortom oss och framför oss. Precis så är livet! Som en öppen skog med träd efter träd som vi kan älska.

Att dansa och sjunga i regn på midsommaren är så skönt. Det gjorde vi på Dag Hammarskjölds Backåkra med många många som också var där. Från Kina, Japan, Sydkorea, Tyskland, England, Senegal och många många fler. Sångerna och danserna blev sköna! Dyblötheten delade vi. Många Midsommarhälsningar går till de mina i denna ljusa blöta dag.