Det vackraste kan vara att få lära känna en sann vän, en vän som saknar mig som vill att jag ska komma: Att få samtala i timmar om litteratur och konst och liv, det är så ljuvligt, under tiden kaffet med mjölken eller teet med mjölken svalnar i de vackraste kopparna till nästan kallt. Det är skönt att se den vännen framför sig med den ljusa fåtöljen runt sig, nästan som en mantel. Och som en mantel blir också den trygga inspirerande stämningen över oss, och runt oss. Ja, som en blomma som doftar liv.
Att få lära känna en sann vän
Kärlek Posted on mån, augusti 27, 2007 11:32:48- Kommentarer(3) https://blogg.alja.se/?p=596
Comments are closed.
Kanske vägarna har varit skilda hela tiden. Då är det det vackraste att gå.
Men hur blir det vackert igen när man tvingas gå skilda vägar. När öppningar melllan vänner aldrig är öppna, och du tillslut behöver gå. Är det vackraste att respektera omöjligheten, och vända sig mot nya möjligheter, i ett annat ansiktes ljus? Hur blir det då för den man lämnar? Kanske finner den sin egn väg…
Just det!