Det vackraste kan vara att få lära känna en sann vän, en vän som saknar mig som vill att jag ska komma: Att få samtala i timmar om litteratur och konst och liv, det är så ljuvligt, under tiden kaffet med mjölken eller teet med mjölken svalnar i de vackraste kopparna till nästan kallt. Det är skönt att se den vännen framför sig med den ljusa fåtöljen runt sig, nästan som en mantel. Och som en mantel blir också den trygga inspirerande stämningen över oss, och runt oss. Ja, som en blomma som doftar liv.