Vilken fascinerande text: Laterna Magica av Ingmar Bergman. Han lyfter på livets täcke och visar oss allt skapat, hur det hänger ihop. Många av hans ord är frambringade så precisa att de gör ont mitt i vetskapen om dess innebörder. Hans scener är alltid befolkade. Han beskriver när han blev inlåst i ett gravkapell. Där han först gick ifrån de människor som var döda. Sedan gick dem så nära som möjligt. Fast, det gör ont i mitt hjärta ser jag det vackra. Det vackra kan också vara stark äkthet. Genom Ingmar Bergmans Laterna Magica, hans självbiografi som kom 1987, kan jag se det. Genom ljusstrålen som belyser vårt konkretiserade liv kan vi skönja vårt liv. Fantastiskt vad! Vilken fantastisk text han skrivit!