Fem var vi på Kulturlunchen. Fem människor med olika skapande på Restaurang Hotell Svea. Vi berättade först litet om oss själva och våra arbeten. Så mycket utfört av så få! Maten var lax, pocherad med mycket gul bearnaisesås. Frågan blev sedan denna: Varför skriver Du? Varför dansar Du? Varför vill Du lära ut? Varför skapar Du? Stora frågor som vi varje dag kan svara annorlunda på, ty tiden är ju hela tiden i ett nytt flöde. Så här blev några svar: Jag skriver för min fantasi. Jag vill förmedla allt det fina som jag hört, när jag mött människor i stugor och på jordgolv. Jag vill förmedla, till andra det jag skriver. Jag vill ge vidare dansen och livet där den uppkom. Ge till människor en möjlighet. När jag skriver poesi, så är det något annat. Jag vill finna en formulering. Jag vill hitta en formuleringskonst. När jag berättar vill jag berätta om en glädje, en rolig episod. Jag vill lära ut det fina jag varit med om, i så korta texter som möjligt för att nå fram. Jag skapar för att ge en annan utgångspunkt än den rationella och den administrativa. Det finns så mycket hopp och lust som vi har i den mellanmänskliga världen ibland oss. Jag skriver för att ge möjlighet till varje människa att utvecklas till sig själv. Jag vill förändra situationen för människan i världen. Så ser jag det som att varje människa är den stora världen. Blåsten är stark här idag! Och solen skir!