Tänk att det finns mörkröda stora stjärnor på himlen som vi inte kan se med blotta ögat. Det är kolstjärnan som är uppbyggd så enormt stor och ändå inte syns den. Som rubiner lyser den långt där borta, som spännet jag hittade vid tioårsåldern i en nyss släckt eld. Jag såg allt kolet och mitt i låg spännet med gnistrande mörkröda stenar av kolet. Kanske är kolstjärnan, vår början? Kanske kolet i oss kommer från dem. Varje stjärna kanske är en bit av Dig och en bit av mig från för länge länge sedan! Varje kolstjärna är så stor långt där ute och varje kolatom i oss är nära nära här. Så svindlande och skönt!