Mina livsandar vaknade när jag såg textilkonstnären Kerstin Rosengrens bilder! Stickade finurliga med filosofiska frågor lever de i verkligheten som det nödvändigt vackra. Bilderna kommer fram och drar sig tillbaka på ett alldeles unikt sätt. Jag har aldrig sett något liknande. Det är som om de vore alldeles nytänkta bilder. Relationerna och delarna emellan är helt nya. De finns inte förut i idévärlden, där annars nästan allting finns lagrat. Det glänsande yllematerialet har satts in i nya sammanhang, inte som illustrationer på ett funktionsenligt ting utan som just det, unik konst. Jag ville inte gå därifrån. Då hennes konst uppenbarade något helt nytt för mig hela tiden, som om bilderna föds ur ett pågående flöde ur nytänkande och urbilder. Tack kära för detta! Dina bilder har hos mig för alltid satt sina spår! Jag kommer aldrig att glömma dem!