Det är en ljus morgon! Min fågelfamilj, som jag bor granne med här ovanför mitt fönster samtalar stort. De låter som om de har små barn, för jag kan höra tre sorters röster av dem. Och två, flyger fort snabbt in i boet då och då. Jag tror att det är ladusvalor – lantlig svala. Jag känner igen deras olika långa fjädrar – två av dem är extra långa. Jag såg det när jag var liten. De satt på telefontrådarna, och de såg på långt håll ut som flera omvända kolon. Så samtalade de stort. Fast då jag kom förbi och talade med dem, satt de helt tysta. Ingen lyfte. De var säkra på mig för att de långt tidigare känt att jag aldrig skulle skrämma dem, bara tala med dem. Visst är de långa fjädrarna mycket vackra! Och deras eftertänksamma röster! Nu dök de här rakt igen!