Den vackraste dagen på året är när vi kan närma oss till varandra och förstå varandra. Idag som Lilla Björka, Wägners hem minns alla viktiga texter som hon skrev där. Och idag var havet så sprudlande här. De svallade sina vågor fram med vita toppar till mig på stranden. Havet och vinden sjöng sina sånger. Det lät som om – Jag ger till Dig och Du ger till mig Jag ger till Dig och tack för det som Du ger till mig. Jag ger till Dig i drömmen drömmen ännu ännu drömmen ännu ännu. Jag ger när Du kommer till mig, så ta emot från mig det jag tar emot från Dig. Dimman hade lättat vid havet och öppnat en stor port, varigenom jag kunde gå. Regnet strävade nästan horisontellt med de andra inlandsvindarna. Strandkullarna var brungyllene, och sanden ljust ljust brun av regnet. Havet, hela vattnet var grågrönt med vita kammar som strömmade in. Mina kinder blev fulla av väta och hela ansiktet där. Sedan låg dimman över nyplöjda mörka vällande åkrar igen.