Att få tala sirligt från sin egen vekhet är en ynnest. Att få tala äkta igenom sitt eget jag. Och att få förstå då, att livet är ett komplicerat kärl att människan är så stor med många hela delar. Att en människas längtan kan vara så stor mot en konkretion i världen. Hennes hopp kan vara vidunderligt mot en svag konkretion i jordelivet. Hennes eller hans – en människas eller grässtråets känslighet är så vacker, fast tiden berättar ett annat förhållningssätt. Tänk att få äga en sådan längtan efter helhet och efter hel känsla – det som susar som en stark vind igenom Din kropp. Att få mötas så i helhet, nära sig själv med en annan, är varelsens starkaste vekhet.