Silverljuset låg ovanför darrgräset liksom i solen, när jag återvände från drömmen i natt. Någon böjde sig ned och kysste mig på mitt limegröna genomskinliga hårband som satt tunt tätt över mitt ljusa ljusbruna hår. Håret låg i vågor, nästan som eldsvågor som slickar himlen vid vårelden. Och jag kunde läsa allt, förstå allt, för att jag var så nära. Mitt huvud böjde jag liksom i bön, alldeles tyst så länge att tystnaden blev kunskap. Vilken dröm som kan bo i oss, när vi minst anar det. Det är så vackert.