Tänk att få vara nära en sådan vän som kan få det gamla romarrikets människor att leva. En vän som ger ansikte och händer – mun och öron – till dessa gamla som annars bor i våra källor bara som minnen och förklaringar av bokstäver. Men min vän ger liv till dem – och får dem själva att börja leva igen. Vem kan motstå detta, att se hur min vän ger ande till dem så att de frodas och tänker och lever på nytt. Det är det allra vackraste att känna, hur min vän kan skapa dem igen.