Tänk att få vara nära en sådan vän som kan få det gamla romarrikets människor att leva. En vän som ger ansikte och händer – mun och öron – till dessa gamla som annars bor i våra källor bara som minnen och förklaringar av bokstäver. Men min vän ger liv till dem – och får dem själva att börja leva igen. Vem kan motstå detta, att se hur min vän ger ande till dem så att de frodas och tänker och lever på nytt. Det är det allra vackraste att känna, hur min vän kan skapa dem igen.
Tänk att få vara nära en sådan vän
Kärlek Posted on tis, december 11, 2007 13:49:52- Kommentarer(2) https://blogg.alja.se/?p=575
Comments are closed.
Ja kanske är det så ibland. Men det är fantastiskt när någon kan skapa så att gamla gestalter plötsligt får liv framför mig. Jag kan höra deras röster och se deras ansikten rakt igenom tiden.
Jamen, det låter ju vackert… Vackert är också att få vara med – vara medskapande.