Himlen kommer fram under bullriga moln nu. Solen sträcker sig efter sin riktning, under tiden mitt barn ringer till mig från sin silverbil. Blomlökarna ligger där i bruna påsar, väntande på att få stiga fram som narcisser Actaea, och Attila glittrande lila tulpaner, dem som jag fick handla då min fina vän var närvarande. Vad kan det vackraste vara mer än detta? När ens vän och ens barn också tidigare i dag var så nära. Oersättlighet. Det är oersättligt. Ojämförbart!