Det allra vackraste livet är när himlens färger går ihop i Ditt sinne, när Du märker stort förvånande hur de svåraste händelserna plötsligt får nytt ljust liv. De liksom darrar som i gräset, som darrgräset, som bävan Du haft där inne länge länge och nu kommer ut. När minnen förvandlats till ljus vid en arm som Du håller så nära Din arm, och ljuset lyser upp Din ändå så ljusa värld.

Inga minnen har längre fönster direkt in till Din själ. Inga minnen bråkar längre i Ditt inre. En enda dag – i en annan människas famn – en ljus en – kan förändra hela Ditt människoliv för resten av det. Och precis nu vräker regnet vackert och tjockt, så vackert ned.