Det är så vackert att få sin yngsta dotter hemma och samtala länge. Och före det sin fina äldsta. Och så vackert att få se sin son växa till viktig tid – riktig tid. En ny tid kommer igenom dem. Tänk att få lov att ge respons. Tänk att få känna deras strävan och skicklighet, att bara veta att det kommer att gå mycket bra för dem. Och så är solen här igen. Österlenhimlen är helt klarblå. Det blåser lite i träden. Kastanjerna är gröna och tänker snart bära frukt. Så vackert jag känner det.
Så vackert att få
Kärlek Posted on tis, augusti 14, 2007 17:17:25- Kommentarer(2) https://blogg.alja.se/?p=597
Comments are closed.
Det var verkligen klurigt. Här är ett klurigt svar: Kanske klippa håret och ta bort asfalten. Att leva sin egen längtan – inte bara bära den. Att leva varje dag och låta sig bäras.
Men kan du svara på hur man möter det vackraste, när man hela tiden trasslar in sitt gyllenhår åt ett annat håll, och sina havsgråblå ögon blickar ner i asfalten? Hur gör man? Hur bär man sin egen längtan, fram tills sig själv? Och hur bär man sig själv?