Att känna morgonen helt ny, är det vackraste livet. Du stiger upp, äter frukost; Ditt eget bröd, och känner solen igenom den 200-åriga vackra tegelväggen. Du stänger av extraelementet, och öppnar dörren till Din trädgård. Fåglarna flyger om varandra här fort och talar med och matar sina barn. Kastanjeblommorna står så fulla, fyllda av liv. De gungar tungt med bladen. De vita syrenerna viftar. Ett träd är helt kalt här bredvid. Det doftar gräs sedan i går, då de som äger den vackra prästgården klippte gräset med minst tre olika sorters tekniker. Och jag, jag behövde bara skåda. Kanske att mina skrivna ord här kan ge litet rättvisa till dem som gör en sådan kulturgärning. Solen sirlar nu igenom varje por av den ljusa himlen. Och jag får vara här.