Det vackraste är sju sorters grönt som nu uppenbarar sig mellan Borrby och Borrby strand: Den späda grönskan som spirar på fälten, nyss uppkommen. Den gröna grönskan där växterna står fyllda för att skjuta ut. Den vällande gröna omvälvande grönskan, som frodas på de vällande fälten. Den mer gråa grönskan, lite längre bort. Och grönskan som Du kan tänka Dig in i – den ligger nära den oerhört gula grönskan som doftar honung lång väg hit. Så i kanten av fälten, alla dessa nya fasanbarn som leker tafatt i den för dem höga grönskan.
Vid havet sorlar det in i mitt öra där jag går raskt på den höga nocken mellan blöt sand och den blötare sanden. Tillbaka går jag precis så vågorna kan snudda mig ibland, som om de samtalade med mig.
