Att få fotografera sina bästa ställen är det vackraste. Att få knäppa och klicka en bild ur dagen är så fint. Jag har tagit bild på havet vid Sandhammaren med glittrande vågor, och vågor som sköljde upp på stranden så att det hördes. Det låg en vattentäckt emellan mig och havet och stranden och havet och mig. Några barn försökte bada men det var för kallt. Ja så klart det var för kallt. Det var inlandsvind som drog utifrån havet. Och havet drog i mig. Sanden var packad längst ut. Och sanden var som mjöl längst in. Den yrde och visslade och spelade. Så låg en trädgren med tre ändar så nära mig. Tjock, mycket tjock. Den är så vacker. Och nu har jag den i närbild också på en bild. En bild hos mig, och en bild konkretiserad.