Vinden har lagt sig efter alla småvägar jag åkt. Jag har sett människor vid sina gårdar klippa buskar och köra grenarna bort i skottkärror. Borrby strand var hård som stampat lergolv men havet var så fritt och vackert. Kustvägen låg fin och nära och Kåseberga med Ale stenar låg fridfullt och klar – med många människor nära. Så vi längtade efter ”firrar” inte kanske alls här ifrån. Men maten blev god. Det är söndag här. Och vad kan vara vackrare. Jo!