Jorden ligger här gassande som de levande fälten andas. Utsträckta gråbruna jordar, böljande, som ligger och väntar på sin egen växt. Sandhammarens strand är som evighetens ljusa strandväg. Människans fotspår syns, hundarnas tassar syns, och mina egna fotsteg ser jag när jag går tillbaka. Ljuset lägger sig ovanför himmelsgloben, vänligt. Aldrig har jag sett jorden så nära och kär. Det är jorden. Jag står på jordens kropp med min kropp en stund i min bästa levnad. Det är det vackraste.