Det hördes ett stort fantastiskt brak när den stora åskan mullrade mig vaken vid 5-tiden. Det bunkade och bankade och mullrade långtifrån först, sedan helt nära. Jag kunde höra det som ett dovt brummlande. Ingenting kunde höras sedan. Det verkade vara helt tyst. Men det blev ändå mer och mer mullrande. Jag trodde att det skulle gå över snabbt men det blev bara mer och mer. Så tänkte jag på min unga pelargon som var ute ensam för första natten och min farmors rosenbräcka och förgätmigej utan en vit damastservett runt omkring sig för första gången. Jag tog ur alla sladdar ur väggen för datorn och telefonerna. Sedan lyssnade jag noga. Då kom hela mullrandet mycket mycket nära igen. Jag vandrade emellan fönsten: Till öster och norr och till söder. Och tillbaka. Till öster och norr och tillbaka! Vilka brak, och vilken åska som säkert har skapats från värmen igår! Regnet hällde ned som om det ville säga det sista. Det hällde och hällde ned som om det ville lugna till slut. 35 minuters enormt stora väder, gav mig till slut förutsättningarna för hela dagen. Jag gick runt huset i gryningen, och såg att allting var rätt! Denna dag som blev helt vacker som igår. Fast en helt annan vacker dag!