Jag hade precis betalat rostbiffen i kassan för Champagnefesten i morgon. Då jag såg min farmor sitta vid fönstren rakt fram. Det klack till i mig. Så tittade jag en gång till. Där satt hon igen fastän hon varit borta så länge. Jag blev alldeles, ja vad ska jag säga. Det var inte min farmor – men det var ändå så likt henne. Jag gick fram till den kvinna som var så – vacker och stolt. Kanske vi möts igen om ett tag i sommar. Det var roligt att se Dig! I morgon kommer en fantastisk dag! Längtan efter den dagen började på 1790-talet. Och fortsatte med Dig på 1870-80-talet. Och gick vidare efter förlusten på 1910-talet. 1950-talet längtade och arbetade min mor för detta. 1970-talet arbetade jag stort för det och längtade. Mina fina barn var också med. På 1990-talet arbetade flera för det. 2004 började jag att skriva och arbeta noggrant igen för allt detta. Så 2014 kommer det äntligen att ske. Efter så många år kommer det antagligen att hända. Tack för allt vårt arbete. Allting är värt något så mycket! Alla har hållit ut!