Höstvindarna har kommit idag. De låter som efterljudet av ett flygplan som flyger över en sommarhimmel på femtiotalet. De hukar sig emellan buskarna och drar med sig de allra sista löven ur träden. Till och med nyponen försvinner från fästet. Grenarna slänger de i kring och leker med på marken hit och dit som en levande varelse skulle kunna göra. De stannar knappast sin framfart. Utan börjar bullra högre och högre. Snart har de sopat de sista eftersläntrande löven från gården. När allt är färdigt kan de bara runga och sjunga sin sköna visa för oss.