Fåglarna skockar sig. De övar sig säkert. Jag skall också skocka mig när jag möter min skock. Eller så nöjer jag mig med att hitta nära. Nära den som är som jag. Slätterna här och kullarna är fortfarande gröna. Havet är råblått. Det går sköljande, böljande in mot stranden. Strandens kafé är redan stängt. Borden stor på kant och väntar på våren. Nere på stranden har två tjocka pålar tryckts långt ned i sanden. Vid dem kan jag luta mig, och se ut över ett gränslöst hav. Minst hundra vita kalvar såg jag också sedan.