Det vackraste livet är en riktigt blå himmel! Den är skör och stark. Den är himmelsvid. Den ger träden som vaknat stort, en underbar fond. Jag ser kastanjeblommorna ropa efter den. Nyss väckta vajar de fort så rakt och snett. Blåheten är alltings moder just här. Jag vet inte om träden vajar mest, eller om den klara blåa himlen gör det? Jag känner och ser enbart det naturliga: Som en sång storståtligt klingar emot universums jord! Att få vara här är en ynnest!