Å min röda fina Amaryllis! En god vän sade att den var så vacker som jag sade. Och att jag kunde skriva om Dig. Du är skön och vacker! Dina kronblad är så starka och flortunna. Röda. Två klockor sitter skönt spända upp ur stängeln. Och två knoppar lever emellan dessa två: En röd och en ännu grön kommande. Nedan strävar en stor knopp bredvid de långa gröna bladen, en stängel som vill upp och som kommer att slå ut, med två nya starka blommor, klockor, och två nya knoppar där emellan. Tysta står de majestätiska! De ger till mig så mycket! Vad vore vi utan röda blommor, jorden och en fantastisk lök! Det är ifrån dem vi kommit – ger- och går till!