Så många duktiga männskor det finns, det är så vackert: Min dotter min son min dotter och många fler. De arbetar var och en för framtiden. Så stort kapital de investerar och lägger ned för oss i framtiden. Jag själv tänker och handlar efter det. Jag skriver och tänker. De skapar och handlar för oss. Så många timmar de ger oss. Ingen kan nästan veta deras arbetsbörda. Och jag kan endast känna det. Himlen här är gråblå, bland gula löv. De stora träden håller ut längst: Asken och Kastanjen, de stora är fortfarande gröna här utanför, med något rött blad nedanför kronan. Solen lyser över och under dem. Starkt driver molnen över träden. Och vinden driver vidare, till ljus.