”Hwad är kiärare än lifwet, liufware än hälsan?” frågar sig Carl Linnaeus år 1733 i sina tidigaste skrifter. Vad är kärare än livet och ljuvare än hälsan, frågar jag också? Det är det vackraste livets fråga. Den har jag emottagit från Grand Hotel i Lund från deras almanacka som jag fått när jag hade ett jubileum för min farmor som dog från oss för 35 år sedan, 1 månad och 16 dagar. Vi saknar Dig så mycket!
I dag tände jag två ljus på altaret för Dig, framför dopfunten i Lunds Domkyrka där mina flickor döptes av sin farfar. Det var år 1971 och 1975. Men dopfunten, är flyttad mer till vänster nu. Mitt svar till Carl Linnaeus är: Det finns en kärlek till våra närmaste, till min egen hälsa och alla dem. Jag ser det i Dina ögon. De rör sig framåt till höger och till vänster och upp och ned. Du skulle ha gillat att komma hit. Du skulle kanske ha sagt: Men vad mycket, jag tänker ju hela tiden vidare på detta min vän. Jag längtar stort efter Dig. Versi versi, terio rigio liga. Olegio, vet Du! Jag behöver Er så mycket. Skulle han och även jag säga, med stark känsla för nytänkande.
Och sedan, satte jag mig i koret längst upp som vanligt för 37 år sedan och framåt – på korstol nummer 4 den främre raden, till vänster. Denna stol är från 1370-talet som de andra och har en liten flisa borta från sitt trä. Där, har jag vaggat mina tre fina barn. Och nere i kryptan, provade vi Anders Frostenssons psalmer – han var med – Och vi hörde flera gånger Gustaf Wingren predika så ljuvligt, medan mina barn lekte på golvet i gångarna emellan gravbilderna helt fint. Jag uppskattade det mycket. Det var som en frihet, utöver all tid.
